Hej hörni.

Det sätts upp lappar i skolan som nedräkning till studenten och varje dag tas en lapp ned i takt med att det är ett dygn mindre kvar tills den 17 juni. Det är fantastiskt och läskigt. Jag vet att jag en dag kommer blicka tillbaka och tänka att jag oroade mig helt i onödan, men just nu känns det stressigt och läskigt men samtidigt också - så himla roligt. Och jag har mycket att göra, rester sen i tvåan då livet kändes som sandpapper och nu känns det väl också lite som sandpapper och knivar ibland men jag försöker ta tag i allt ändå.

 

Jag är också lite ledsen över att Kent ska splittras med tanke på att det är ett band som verkligen får en att känna, dock så tyckte jag att deras nya singel Egoist lät lite som en schlagerdänga, men det vågar jag inte säga till nån för då kanske jag själv åker på en dänga i anstiktet eller något. Jag har konstanta mardrömmar och kanske en spricka i min hand och oförklarliga utslag och ont i käken men jag e glad ändå. 

 

Sen vi hördes sist iallafall har jag hunnit med lite saker, som att till exempelvis åka ned till Umeå och träffa fantastiska människor, byta feed på instagram, sett en ny serie på netflix (klyschig kärleksserie såklart) och insett att det är mindre än 30 dagar tills jag känner basen från The 1975 musik live. Om två veckor åker jag till London med min bästa vän samt mina föräldrar och vi ska dricka öl och shoppa och bo supernära ett sushiställe och kanske tatuera oss. Jag vill nog tatuera någonting som har med skog att göra, eller någon fin katt. Vi får se.

 

Hoppas att ni har det bra. Det är så skönt att prata med er. Kram.