Ingen stad kan ta dig ifrån mig
Tisdag kväll och idag har jag druckit kaffe med min bror på stan samt kramats med min bästavän som vanligt. I fredags lämnade jag och hon norrbotten också sådär spontant och satte oss på linje 100 ner mot Umeå. Fyra timmars buss gick snabbt med henne vid min sida, sedan skulle hon fortsätta ner ännu mer söderut i Sverige och trots att det skar i bröstkorgen att vinka henne hejdå vid perrongen så hade jag en mycket lugn och fin helg ändå. Jag spenderade några dagar i en lägenhet mitt i Umeå. Drack för mycket kaffe, träffade lite olika umevänner och fick somna till en annan människas andetag. Fint ändå, kan en ju tycka. Känner mig sådär obekvämt missnöjd med att vara tillbaka i Luleå dock, men det är ju sånt en får ta också. Dock så händer ganska mycket roliga saker nu, bland annat så är det spelning på fredag då mina syskon ska premiärspela lite nya låtar. Så ska väl mest dricka vin och njuta av fin musik med Amanda i armkrok. Bra kombo ändå. Annars så lyssnar jag mest på denna låt på repeat och fan vad musik kan få en att känna mycket alltså. Utan musik hade jag ju inte klarat mig igenom vardagen helt ärligt. Hoppas ni har det fint käraste ni. Puss.
Die knowing your life was my life's best part
Hej hjärtan.
En skolvecka har gått sedan lovet tog avslut och nu är det söndag igen vilket innebär ny skolvecka imorgon. Det slår över till måndag och jag ska mest kramas med Amanda, tröstshoppa samt kanske få lite skolarbete gjort. Skoldagarna känns segare än någonsin och vet egentligen inte hur jag gör, men på något sätt lyckas jag ta mig igenom dom någorlunda iallafall. Kanske beror det på att jag får gå armkrok med hon som kan läsa mig utan och innan och inte behöver prata med mig för att förstå hur jag mår varje dag. Det är guld värt. Annars så hade jag ett mycket bra höstlov, hängde mest med mina bröder i Luleå till en början och sen flydde jag ned till Umeå för några dagar. Det var skönt att byta stad, träffa nya människor. Jag drack öl i en främmande lägenhet, dansade tills sent på natten, åkte pakethållare genom ett nattsvart Umeå och vaknade i en trygg famn. Ungefär så. Det känns alltid speciellt att vara i Umeå, det känns som att det ligger någon magi över staden som inte går att ta på riktigt. Men känslan som sprider sig i kroppen varje gång bussen svänger vänster i rondellen och jag då befinner mig i Umeå är oslagbar och mycket svår att förklara. Kanske blir det där jag hamnar ändå i framtiden, vem vet. En magisk stad låter ju inte helt fel, eller hur? Hoppas ni har det fint i novembermörkret. Denna låt kanske kan rädda er annars. Puss!
