Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men allt bara äger just nu. Träffar nya människor, repar med bästa kulturskolegänget och kramas med min fina barndomsvän dag ut och dag in i skolan. Hoppas att ni också har det bra mina kära! Snart är jag back on track så att säga.

Dagarna bara går och går och jag bara följer med i strömmen, flyter med bredvid resten av världen. Jag spenderar sportlovet hos min mormor och när jag kommer hem igen har nästan all snö töat bort och det droppar ner från taken. Det känns lätt att andas i solens värme medan jag går längs trottoarkanten och sparkar på upptinade asfaltsvägar och helt plötsligt känns allt inte så jobbigt trots allt. Jag fikar med min solstråle och liksom känner att vad hade jag gjort utan henne? Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna och sover så himla bra. Morgonen därpå vaknar jag av att alarmet ringer högt och skarpt och när jag kollar ut genom fönstret är det snöstorm, igen. Backen är alldeles vit, igen. Jag får tilbaka den där tyngden i bröstet, igen. Och så tänker jag att Fan, vad tänkte jag med egentligen? Det är ju faktiskt inte över ännu.