Om kaoset i vardagen
Drar på mig förkylningar och halsont men känner mest att jag kan fan inte stanna hemma när så mycket händer i mitt liv och på våran skola. Diskuterar konstant med mina vänner och annat folk om vad vi tycker och det är så skönt och så kul, att få säga vad man tycker och bli respekterad för det. Och mitt i allt detta kaos och även fast jag går på, som det känns i alla fall, Sveriges numera mest kända skola så hinner jag med massa annat också. Jag sjunger stämsång med mina vänner, spenderar massa tid på kulturskolan och bekräftar mina gymnasieval. Jag halkar omkring mina martens, ler åt fina sms på bussen påväg till skolan samt gömmer mig i mina vänners famnar för att försöka hålla värmen i detta kalla januariland. Och trots detta så tycker jag ändå väldigt mycket om livet just nu.
Now I miss you more than I can take, and I will surely break
Ramlar omkring i mina martens, andas i otakt, avklarar mitt första nationella prov i svenska samt känner mig allmänt ostabil i alla lägen. Önskar väl mest att jag liksom lär mig att stå med båda fötterna på marken någon himla gång. Och i tider som dessa känns det som att det enda rätta är att lyssna på First Aid Kit påväg till och från skolan, sjunga stämsång dag ut och dag in samt kramas med vänner för att på något sätt försöka hålla värmen (även fast jag vet att lager på lager är för kallt och att kramar inte alltid hjälper). Måste väl kanske försöka hitta något annat sätt som konstant håller min värme så att jag slipper denna obehagliga kyla. Men jag vet inte hur, och hur fan gör man när man inte vet? Känner även att jag befinner mig på alla möjliga ställen förutom där jag borde. Och jag vill väl mest slå till mig själv för att jag aldrig gör något åt det. Och jag är så sjukt less på detta vintriga januari i staden med konstant motvind och vill bara gå ut nian om hundratrettiofem dagar och kunna börja leva livet precis som jag vill. Det finns saker jag kan göra någonting åt, och sen finns det saker jag helt enkelt måste lära mig att leva med. Och dom saker jag kan göra något åt, varför gör jag då inte det?
"Sometimes you can't even recall the sound of his laughter. Oh, well did you ever really know the sound?"
I bet that we could light up the sky
Ett nytt år har äntligen anlänt och även fast jag inte trodde det innan så har min tillvaro förändrats mycket från hur den var förra året. Just nu söker jag till gymnasiet, råpluggar i sista terminen på grundskolan, sträckser The Vampire Diaries (vilket iprincip är det bästa som finns) samt repar inför oändligt många konserter. Och trots att skolan suger ur all min kraft så känns allt ganska bra ändå. Just nu, i skrivande stund, står jag i valet och kvalet om jag ska ge mig på att färga mitt hår ännu ljusare eller inte. Så kul med förändringar men samtidigt så är det bra som det är och åh, jag vet inte. Men måste man fundera så mycket egentligen? Inte bara när det gäller om man ska färga håret eller inte, utan i all allmänhet. Jag ska nog sluta spekulera för mycket kring saker och ting och bara spontant göra saker, någonting säger mig att det blir bäst så.
Alltid.
År tvåtusentolv i bilder och text
Januari:
Året började med Januari månad, såklart. Jag, liksom många andra, repade inför våran sista föreställning i Vem ska trösta knyttet?-projektet, och framförde den också inför publik. Det var vemodigt men ändå så spektakulärt roligt. Emilia fyllde också arton år den tolfte Januari, då var det släktkalas hemma hos henne vilket var väldigt mysigt. Annars hände det inte så mycket mer särskilt den månaden. Jag färgade håret för första gången i mitt liv, hängde med mina vänner samt försökte få någon som helst ordning på min nya systemkamera.
Februari:
Sen kom februari och hips vips klippte jag av några decimeter av mitt hår, köpte en vinröd kånken (<3) samt fann min stil lite, blev liksom lite mer mig själv. Jag släktkalasade också med knäppa släkten och hängde även hos Alva med henne och Ingrid medan vi gosade med kittens och drack te. Jag var ensam på alla hjärtans dag, hade photoshot hemma hos Ellen, åt tonvis med semlor samt promenerade på isvägen med mamma en solig lördagsmorgon. Februari var en fin månad, tycker jag.Mars:
Åh, vad mars var bra (trots min förkylning som tog ut i princip all min kraft). Jag hade tårtkalas med klassen, fyndade underbara skor samt en jeansjacka på kupan, upplevde Laleh live på Minus 30 (vilket var bäst ever ungefär), sträckläste bok efter bok, fick tandställning, var på vernisage på kronan där det även bjöds på vegetarisk buffé, deltog i en tårtbakartävling, åkte sopsäck med Emelie i måttsundsbacken samt promenerade under stjärnklar himmel med Nea en fin och varm lördagsnatt. April:
I april månad började jag sakta vakna till liv efter en grå och kall vinter. Jag hängde på T.A med favoritmänniskorna, fotade ett vårigt och fint Luleå, firade min kusin som fyllde år medan jag åt godaste fikat, fyndade på second hand, firade påsk med släkten, började se världens bästa serie, firade eart-hour (säger man så?), klädde mig i prickiga kläder samt svamlade runt på storgatan med min soulmate Matilda. Vårkänslorna sprudlade inom mig och det var väl bara en allmänt lycklig och ljus månad.
Maj:
Maj lyckas alltid bli så himla bra för min del, det händer så mycket bra saker! Massor med födelsedagar som ska firas och sommarlovspeppen är total, alltid! Och inget undantag var det det här året. Arvid fyllde nitton och mamma och pappa fyllde också år. Värsta kalasmånaden, ju! Jag spenderade också en vecka i övik medan jag praoade på mysigaste femtiotals-cafét (som till och med är mysigare än T.A (går det ens?)). Jag välkomnade även våren med öppna armar genom att jag, tillsammans med en massa lärkor, sjöng vårsånger på stan. Och även fast det var ganska kallt utomhus så lyckades jag som hitta värmen inom mig ändå.
Juni:
Åh juni, how I love you! Blir bara så bubblig när jag tänker på denna månad och åh, så komplett jag kände mig just då. Jag fick sommarlov och blev fri fråna allt som hade med måsten och krav att göra, vilket var otroligt skönt. Eftersom att flera av dom personer som betyder mest för mig tog studenten så var skolavslutningshelgen en riktigt festlig helg. Det var så mysigt och så himla roligt! Jag hade också picknick på golfängen med två av mina bästa vänner, spenderade tid på Hornön med min mamma och min mormor, hade picknick på min egna balkong, spenderade en vecka under täcket pga halsfluss (dock inte så roligt), utflykade till Trolltjärn med alla åttor på våran skola samt bara var allmänt lycklig. Åh.
Juli:
I juli så spenderade jag några dagar i huvudstaden med tre härliga brudar. Stockholm bjöd på värme, god mat, mina första par martens (<3), massor med shopping samt fikapauser konstant. Så bäst, ju! Jag firade massor med födelsedagar, klädde mig i somriga blusar, längtade ut till havs, ville tillbaka till Övik samt bokstavligen bodde i mina nya, vinröda, låga Dr. Martens. Sommarlovet var fantastiskt, och ingen del av mig alls var kvar i ångest eller vinterkyla. Allt innehöll värme, dans och lycka.
Augisti:
Och sen kom augusti, och all denna lycka fortsatte. Jag bosatte mig på våran stuga ute i skärgården under en längre period. Det är alltid så skönt att komma ut dit, och verkligen kunna rensa tankarna och huvudet på allt jobbigt som kan finnas inom en. Jag badade i öppet hav, skogspromenerade väldigt mycket, åt somriga bär samt rodde ut med båten en fin sommarnatt med min älskade vän Ellen. Jag upplevde också flera konserter, bland annat både Linnéa Henriksson och Markus Krunegård. Alltså konserter är det bästa, verkligen. Det är så härligt att stå mitt i publikvimlet och glömma omvärlden för ett tag och att bara känna att ens hjärta slår i takt till musiken. Åh. Sen började jag nian, vilket inte var det bästa med detta år, men det kändes ändå bra. Kändes bra för att jag fick umgås med mina vänner regelbundet igen, och för att liksom få någon som helst ordning på min dåvarande tillvaro. Sen lärde jag känna en av mina bästa vänner denna månad också, fina fina Lis (vilket kanske är det bästa som hände detta år, till och med).
September:
Sebtember var dock inte så roligt. Jag fyllde femton år, klädde mig i kjol/klänning för första gången i skolan, hade avskedsfika för Lisa som flyttade till Göteborg på min födelsedag (inte alls någon bra present), umgicks med Lis konstant, hade bästa födelsedagsfirandet, smsade med fina människor hela tiden och liksom kände mig komplett för ett tag, sa hejdå till min bror som for och tågluffade i europa i fem veckor, var på kulturnatten i Luleå samt kände mig lite halv sådär. Skolan tog död på mig redan då och var påväg att ge upp där ett tag, men ryckte upp mig och fortsatte att kämpa även fast allt kändes meningslöst.
Oktober:
Nu började allt bli grått igen, även inombords. Höstmörkret la sig över Luleå och kylan anlände mer och mer efter varje dag som gick. Jag dansade iallafall thriller men bästa kulturskolefolket, klädde mig i trippla strumpbyxor, fyndade på second hand, pluggade inför matteprov, kramade om min bror jättemycket när han äntligen kom hem från sin tågluff, trummade och dansade och sjönt med ett gäng coola Haitier och Sydafrikaner på KH under en hel helg, fyllde tomrummen med bästa Mumford & Sons samt hade världens lugnaste och skönaste höstlov. Oktober var väl sådär, grått och svalt men ändå varmt i endel famnar.
November:
November var inte allt lika jobbigt och isigt som oktober lyckades vara. Jag liksom brydde mig inte ett dugg om det som en gång betydde så mycket. Jag lyssnade en massa på Mando Diaos nya album och det värmde mig så mycket. Jag var också på bio med kulturskolegänget, gjorde hemmagjord pasta med familjen, kramades med mina vänner i sofforna i fiket på skolan, hjälpte min bror när han flyttade hemifrån, åkte till stockholm och firade Micke som fyllde femtio år, spelade massa musik, köpte mitt andra par Dr Martens samt skrev betydelsefulla textrader på vänster handled. Jag bloggade inte så mycket, men däremot skrev jag så otroligt mycket (och viktiga) saker i min skrivbok och det hjälpte mig, verkligen. Att uttrycka mig i text var nog precis det jag behövde just då.
December:
Årets finaste månad var december, helt klart. Jag gjorde så mycket fint, som till exempel hjälpte till att jobba på en liten second hand-konstelation, bakade ett jättefett pepparkakshus med min finaste Emilia, hade julkonsert inför hela skolan med goda vänner, skrattade med nyupptäcka vänner på luchen i skolan, hade mysigaste julaftonen, bev med iPhone samt blonderade håret. Jag hade också världens bätsa nyårsafton med ett gäng goa brudar och vi skrattade som aldrig förr. Jag firade också min finafina bror Erland som fyllde hela arton år! Och trots denna isande kyla och obehagliga stelhet som tydligen lyckades skära sig igenom nästan alla vilsna vintersjälar så lyckades jag hålla mig undan den, förvånande men sant. Och jag kände mig inte alls vilsen, jag gick i takt med allt och alla och lyckades faktiskt alltid hålla min balans (även fast jag bara stod med en fot på marken i vissa lägen).
Tack, tack för ett dunderbra år. Fylld med nya, starka vänskaper, massor med skratt och även lite tårar. Man behöver ibland dom där tårarna för att kunna känna den där lyckan som kommer efteråt. "Ett kort faller och hela korthuset rasar. Det är först när det ligger ner som man inser hur fint allt var när det stod upp". Det citatet kan få beskriva mitt tvåtusentolv, tycker jag. Det stämmer så bra. Och även fast endel saker gjorde ont så har tvåtusentolv gett mig så mycket att minnas. Några av mina pusselbitar ligger forfarande utspridda på marken, men jag ska använda tvåtusentretton till att försöka bygga ihop det här himla livspusslet så att bilden växer fram som den ska i slutändan. Det behöver inte gå fort, men nog fan ska jag lyckas. Och ja, tvåtusentretton ska bli ett bra år. Det blir ju vad man gör det till, eller hur?
En ovanlig Stockholmsresa i november 2012
Minns ni, när jag åkte till Stockholm i höstas? Jag gjorde det iallafall, med min fina familj. Vi åkte ner dit för att fira min pappas kompis Micke som fyllde 50 år. Jag tänkte berätta hur det var att vara där, vad vi gjorde och så. Hoppas ni vill läsa det jag har att dela med mig av!
Efter en försenad, fast faktiskt inte så jobbig, flygresa söderut och bussåkande genom Stockholm en fredagskväll så hamnade vi i en fin lägenhet på Söder. Här bjöds det på mat och trevliga människor. Massa av pappas gamla kompisar var där och det var så himla kul att träffa dom och liksom knyta ann lite med dom! Lite senare in på natten då många var lite glada i hatten (kul rim) så nattjammade vi lite, det var mysigt. När klockan var över midnatt och jag var tröttast någonsin så började vi promenera mot lägenheten där vi skulle sova. Södermalm är så fint, och ännu finare när man är med dom man tycker som mest om. Jag var så lycklig när jag gick genom Söder och allt var bara så fint just då. Jag åkte, bokstavligen, på en resväska ner för en backe i vitabergsparken och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i hela mitt liv. Haha. Sen kom vi "hem", alltså till det stället där vi skulle sova, och jag somnade och sov så himlahimla gott.
Helt plötsligt blev det lördagsmorgon och jag gosade ner mig i min mysigaste tröja medan jag och mamma gick och åt frukost på Stockholms bästa fik, kanske det bästa i världen till och med. Pappa, Arvid och Erland hade med några av pappas kompisar farit till en replokal på Kungsholmen för att repa inför kvällen. Jag åt den godaste frukosten och jag hade till och med, innan frukosten, varit och inhandlat mitt andra par Dr Martens. Så jag antar att jag bara var allmänt lycklig och sprallig den här morgonen (fast det kanske inte ser ut så på bilden).
Efter promenader upp och ner på Götgatan, återförening med resten av familjen, ännu mera fika samt soundcheck inför kvällen så hamnade vi, plus ett tiotal andra människor (pappas kompisar med familj) på en Vietnamesisk restaurang. Det var så gott (!!!) och såklart jättetrevligt!
Ville väl mest lägga ut denna bild bara för att visa hur fin Erland är, den ena utav mina två finafina bröder.
Efter massa rep och förberedelser var det nu dags för fest för Micke som fyllde 50 år (som egentligen var orsaken till att vi åkte ner till Stockholm från första början). På bilden ser ni bland annat min pappa som sjunger, min bror erland på trummor och min andra bror arvid på gitarr. Dom spelade tre låtar från pappas yngre dagar och det var asfett, verkligen. Sen sjöng jag två låtar av Bob Dylan. Detta var inte den enda musiken som framfördes under kvällen, utan det var folk på scenen hela tiden! Så kul, ju!
Här ser ni mig. Lite lagomt trött och seg men allmänt glad ändå. Även fast det inte alltid syns på bilden, som sagt.
Här är en till av mina två bröder, Arvid, och bredvid honom sitter Leo. Det var väl här, tillsammans med dessa två samt Erland, som jag hängde hela kvällen.
Erland till vänster och min mamma Mimmi till höger. Och efter en lång men ack så rolig och festlig kväll full med musik, sockerchocker, skratt, roliga bilder, fina människor samt skavsår av mina nya martens så begav vi (jag och min familj) oss iväg för att inhandla nattkäk. Så klockan ett en lördagsnatt i Stockholm befann vi oss i en lägenhet på Söder och åt åt åt samtidigt som vi skrattade och pratade, för att sedan somna in efter en helt fantastisk lördag i Sveriges huvudstad.
Nu blev det söndag, vilket betyder sista dagen av våran lilla resa. Vi inveg dagen med brunch på ett fint hak. Det var också så himla gott och fint och mysigt och ja, allt positivt man någonsin kan tänka sig. Det blev en lång sittning, och eftersom att jag och min mamma tycker om Stockholm väldigt mycket så begav vi oss ut på en promenad på Söder bara för att andas lite. Dom andra lämnade vi kvar på brunch-haket (förutom mina bröder som ville följa med på våran lilla promenix).
Mamma pekade och visade och berättade lite saker om Stockholm och om saker som hände när hon var ung samtidigt som vi blickade ut över Stockholm från Söders höjder. Det var dimmigt men ack så fint ändå. Jag menar, finns det någon gång som denna stad inte är makalöst fin?
Här är bara en bild från när vi står på Söders höjder. Arvid, mamma och Erland.
Här ser ni mig tillsammans med mina syskon. Och det här var den sista bilden jag hade, eller jag menar den sista bilden som verkligen är värd att visa. Efter denna promenad så ägnade vi dagen åt mera fika, middagshäng på max och ännu mera promenader för att sedan sätta oss på flyget hem. Det var en sådan himla bra helg i Stockholm med endast folk som ligger mig himla varmt om hjärtat. En helg fylld med musik, glädje och dans (åtminstone i själen). Åh. Somnade lycklig på flyget hem.
