Alltså, finner inga ord för hur mycket jag tycker om dessa människor och det vi har spenderat hela våren åt tillsammans - våran föreställning Hör du mig?. Igår hade vi våra fyra föreställningar och vi hade fullsatt på alla! Så himla roligt. Att den var så uppskattad utav alla som kom och delade denna upplevelse tillsammans med oss är ju i sig helt fenomenalt fantastiskt. Och nu är det över. Det vi har spenderat vintern/våren åt är nu helt över. Även fast vi torkade varandras tårar efteråt och även fast det känns otroligt tomt nu så är jag så himla tacksam. Tacksam till alla som har gjort detta möjligt. Speciellt mina fina kulturskolevänner. Åh, vad jag tycker om er allihopa. Ni är så jävla bra, vi är så jävla bra! LOVE U ALL!!! Puss mina fina berg- och dalbanevänner!

Det jag förgyller mina dagar, som dock rusar förbi allt för fort, med är att umgås med mina favoriter - mina vänner. Jag repar också flera timmar i sträck inför en föreställning tillsammans med ett gäng som jag tycker om så, så mycket. Den går av stapeln den tjugonionde april. Och sen den elfte maj ska jag ju fara ut och resa med en vän till mig. Och så fyller min bror tjugo. Och min mamma fyller också år. Och ojdå, min pappa också. Och så har jag massa nationella prov kvar att göra. Och en massa, stora och avgörande inlämningar kvar i skolan. Och därpå ännu mer konserter att repa till och därav också genomföra. Herrejesus vad mycket som händer dessa tider. Men tillslut så, ja den sjunde juni händer det - jag går ut grundskolan! Fan vad skönt det kommer att bli! Jag kan knappt fatta att jag verkligen går ut nian, och att det är min andra brors tur att ta studenten. Liksom va, vart tog tiden vägen? Men trots ont om tid, all stress och alla saker som måste fixas och redas ut så har någonting tinat upp inom mig, likväl som snön börjat tina från gatorna. Detta ständiga ljus både utomhus och inom mig som liksom gör att allt blir lite bättre. Och att detta bara är början på en ljus och klar framtid är helt otroligt. Fan, vad bra allt känns just nu.