En ovanlig Stockholmsresa i november 2012

Minns ni, när jag åkte till Stockholm i höstas? Jag gjorde det iallafall, med min fina familj. Vi åkte ner dit för att fira min pappas kompis Micke som fyllde 50 år. Jag tänkte berätta hur det var att vara där, vad vi gjorde och så. Hoppas ni vill läsa det jag har att dela med mig av!
Efter en försenad, fast faktiskt inte så jobbig, flygresa söderut och bussåkande genom Stockholm en fredagskväll så hamnade vi i en fin lägenhet på Söder. Här bjöds det på mat och trevliga människor. Massa av pappas gamla kompisar var där och det var så himla kul att träffa dom och liksom knyta ann lite med dom! Lite senare in på natten då många var lite glada i hatten (kul rim) så nattjammade vi lite, det var mysigt. När klockan var över midnatt och jag var tröttast någonsin så började vi promenera mot lägenheten där vi skulle sova. Södermalm är så fint, och ännu finare när man är med dom man tycker som mest om. Jag var så lycklig när jag gick genom Söder och allt var bara så fint just då. Jag åkte, bokstavligen, på en resväska ner för en backe i vitabergsparken och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i hela mitt liv. Haha. Sen kom vi "hem", alltså till det stället där vi skulle sova, och jag somnade och sov så himlahimla gott.
Helt plötsligt blev det lördagsmorgon och jag gosade ner mig i min mysigaste tröja medan jag och mamma gick och åt frukost på Stockholms bästa fik, kanske det bästa i världen till och med. Pappa, Arvid och Erland hade med några av pappas kompisar farit till en replokal på Kungsholmen för att repa inför kvällen. Jag åt den godaste frukosten och jag hade till och med, innan frukosten, varit och inhandlat mitt andra par Dr Martens. Så jag antar att jag bara var allmänt lycklig och sprallig den här morgonen (fast det kanske inte ser ut så på bilden).
Efter promenader upp och ner på Götgatan, återförening med resten av familjen, ännu mera fika samt soundcheck inför kvällen så hamnade vi, plus ett tiotal andra människor (pappas kompisar med familj) på en Vietnamesisk restaurang. Det var så gott (!!!) och såklart jättetrevligt!
Ville väl mest lägga ut denna bild bara för att visa hur fin Erland är, den ena utav mina två finafina bröder.
Efter massa rep och förberedelser var det nu dags för fest för Micke som fyllde 50 år (som egentligen var orsaken till att vi åkte ner till Stockholm från första början). På bilden ser ni bland annat min pappa som sjunger, min bror erland på trummor och min andra bror arvid på gitarr. Dom spelade tre låtar från pappas yngre dagar och det var asfett, verkligen. Sen sjöng jag två låtar av Bob Dylan. Detta var inte den enda musiken som framfördes under kvällen, utan det var folk på scenen hela tiden! Så kul, ju!
Här ser ni mig. Lite lagomt trött och seg men allmänt glad ändå. Även fast det inte alltid syns på bilden, som sagt.
Här är en till av mina två bröder, Arvid, och bredvid honom sitter Leo. Det var väl här, tillsammans med dessa två samt Erland, som jag hängde hela kvällen.
Erland till vänster och min mamma Mimmi till höger. 
Och efter en lång men ack så rolig och festlig kväll full med musik, sockerchocker, skratt, roliga bilder, fina människor samt skavsår av mina nya martens så begav vi (jag och min familj) oss iväg för att inhandla nattkäk. Så klockan ett en lördagsnatt i Stockholm befann vi oss i en lägenhet på Söder och åt åt åt samtidigt som vi skrattade och pratade, för att sedan somna in efter en helt fantastisk lördag i Sveriges huvudstad. 
Nu blev det söndag, vilket betyder sista dagen av våran lilla resa. Vi inveg dagen med brunch på ett fint hak. Det var också så himla gott och fint och mysigt och ja, allt positivt man någonsin kan tänka sig. Det blev en lång sittning, och eftersom att jag och min mamma tycker om Stockholm väldigt mycket så begav vi oss ut på en promenad på Söder bara för att andas lite. Dom andra lämnade vi kvar på brunch-haket (förutom mina bröder som ville följa med på våran lilla promenix).
Mamma pekade och visade och berättade lite saker om Stockholm och om saker som hände när hon var ung samtidigt som vi blickade ut över Stockholm från Söders höjder. Det var dimmigt men ack så fint ändå. Jag menar, finns det någon gång som denna stad inte är makalöst fin?
Här är bara en bild från när vi står på Söders höjder. Arvid, mamma och Erland. 
Här ser ni mig tillsammans med mina syskon. Och det här var den sista bilden jag hade, eller jag menar den sista bilden som verkligen är värd att visa. Efter denna promenad så ägnade vi dagen åt mera fika, middagshäng på max och ännu mera promenader för att sedan sätta oss på flyget hem. Det var en sådan himla bra helg i Stockholm med endast folk som ligger mig himla varmt om hjärtat. En helg fylld med musik, glädje och dans (åtminstone i själen). Åh. Somnade lycklig på flyget hem.

Ord från en annan jord

Lämna gärna din åsikt:

Namn:
Kom ihåg mig till nästa gång

E-postadress: (bara jag som ser)

Har du en egen blogg/hemsida? :

Vad har du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0