When she's leaving your home she's begging you, stay



Söndagen började med en pannkaksfrulle för att sedan åka in till stan där vi skulle på loppis på hötorget vilket resulterade i en stor besvikelse då det inte alls var någon himla loppis. Emilia gick och jobbade och jag satte mig ett tag på espressohouse och drack latte i väntan på världens finaste Amanda. Henne gick jag armkrok med hela dagen och gjorde sånt bara vi kan göra tillsammans, plus halvgrät lite pga att vi snart skulle lämna det ställe där vi mår så jävla bra (och för att vi såg en av våra största idoler ba sådär). Skildes från henne ännu en gång och jag träffade Emila och vi begav oss hem till henne för att mellanlanda lite. Hon åkte in till stan för att träffa en vän och jag försökte smida planer inför kvällen. Skulle egentligen träffa Jordan men efter, än en gång, många om och men tog jag tunnelbanan till söder för att dricka en latte i min ensamhet och försökte samla alla miljontals tankar som befann sig i mitt huvud. Promenerade sedan från Söder till tcentralen med två fina för att sedan åka tillbaka till Solna och packa allt inför morgondagens hemresa. Så himla, himla fin men också jobbig kväll.
Denna resa var verkligen över förväntan. Det kändes verkligen som att det var det här vi behövde. Lugn, ro, inga krav, systertid, välbehövligt kaffehäng, god mat och bara stockholmsluften i allmänhet. Såhär i efterhand gör det så ont i mig att jag befinner mig 97 mil ifrån något som gör mig hel, på så många sätt. Fan för distans känner jag mest. Men om vi inte ses innan ses vi ju alltid i juli. Stockholm, det är fantastiskt hur mycket jag älskar dig.