Fotar ingenting, fryser konstant, står med endast en fot på marken ibland samt är så extremt leds på i princip allt som har med skola att göra. Trots detta så överlever jag ändå, på något underligt vis. Kanske överlever jag på grund av att jag befinner mig på kulturskolan flera dagar i veckan med bästa gänget och läser manus och bara känner mig allmänt lycklig. Eller kanske på grund av att jag går på måndagskonserter och sitter med mina vänner runt ett bord med tända ljus medan Kristian Anttila värmer Luleås alla frusna hjärtan för ett tag. Eller på grund av att jag sitter i soffan i fiket på skolan med olika människor och skrattar tillsammans och det känns så rätt. Eller på grund av att jag liksom aldrig har känt mig såhär komplett, trots allt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör mig så komplett men livet äger just nu faktiskt. Och imorn är det alla hjärtans dag, vilket också betyder att jag har tiomånadersdag med min allra bästa vän - hon som som förgyller ens liv litegrann, en sån som sätter en guldkant på vardagen. Att vi lyckades pricka in vår månadsdag på kärlekens dag (som också kan vara kompiskärlekens dag) är ju ganska kul också - Sådana småsaker som jag tycker om.

 

Efter att ha avklarat mitt sista svenska NP så känner jag mig så mycket lättare än vad jag gjorde innan. Och inte nog med att dom är bortgjorda, det gick ju faktiskt hyfsat bra på dom också. Vilken tur, va! Igår var det fredag - Jag slutade halv elva och på kvällen umgicks jag med två fina vid namn Lis och Elias. Vi hade väl bästa kvällen ungefär, fyllt med skratt, kortspel och prat. Nu är det lördag och jag fikar semlor hemma hos min äldsta bror, äter godmiddag med familjen samt känner väl mest att jag ska nog klara av denna vår trots all press som ligger över mig. Jag ska ju resa utomlands med en så himla fin vän, vara delaktig i flera olika föreställningar samt bara ha bästa tiden i min sista termin på grundskolan.