Fotar ingenting, fryser konstant, står med endast en fot på marken ibland samt är så extremt leds på i princip allt som har med skola att göra. Trots detta så överlever jag ändå, på något underligt vis. Kanske överlever jag på grund av att jag befinner mig på kulturskolan flera dagar i veckan med bästa gänget och läser manus och bara känner mig allmänt lycklig. Eller kanske på grund av att jag går på måndagskonserter och sitter med mina vänner runt ett bord med tända ljus medan Kristian Anttila värmer Luleås alla frusna hjärtan för ett tag. Eller på grund av att jag sitter i soffan i fiket på skolan med olika människor och skrattar tillsammans och det känns så rätt. Eller på grund av att jag liksom aldrig har känt mig såhär komplett, trots allt. Jag vet inte riktigt vad det är som gör mig så komplett men livet äger just nu faktiskt. Och imorn är det alla hjärtans dag, vilket också betyder att jag har tiomånadersdag med min allra bästa vän - hon som som förgyller ens liv litegrann, en sån som sätter en guldkant på vardagen. Att vi lyckades pricka in vår månadsdag på kärlekens dag (som också kan vara kompiskärlekens dag) är ju ganska kul också - Sådana småsaker som jag tycker om.