Hej käraste ni. Jag har numera sommarlov och jobbar på för fullt i Luleå närradio tillsammans med bland annat Amanda. Vi dricker kaffe, gör olika repotage, äter kakor, klipper ihop roliga jinglar och leker hänga gubbe för det mesta. Och så sänder vi live varje vardag klockan 10.00 så tune in 89,3 för då får ni höra oss babbla om allt och inget, vilket faktiskt kan vara ganska intressant. Annars så är det skönt med sommarlov, att slippa skolstress och krav helt och hållet på tio veckor. Då kan en passa på att sitta på balkongen i eftermiddagssolen precis som jag och amanda gjorde efter jobbet, eller så kan en ligga inne i sängen med chips och se gamla OTH avsnitt och gråta en skvätt, det är bevisat idag att det funkar också. Annars så känns det som att jag och sommarlov verkligen funkar ihop vilket är väldigt skönt, nästa vecka ska även min bästa komma och bo sambo med mig i några dagar då mina föräldrar åker till Berlin, och veckan efter det ska jag på släktkalas i Sala och det kommer bli hur gosigt som helst. Sen så känner jag som vanligt stora behov att att åka och andas sthlm när jag ändå befinner mig hyfsat nära efter Sala. Behöver så kramas med min syster. Annars så flyttade en av mina bästa vänner långt bort från Luleå idag och hur ont det än tar i hjärtat att vi inte kommer träffas så mycket på ett år nu framöver så är jag så himla glad!! och exalterad!! för hennes skull alltså. Förväntar mig dagliga rapporter om Norgelivet och sedan även livet på Bjärnum, så lovisa - don't u dare forget about me. Jag hoppas iallfall att denna sommar kommer bli bra och att jag känner att jag bara gör sånt jag vill. Kravlöst, helt enkelt, och det börjar bra med att jag åker ut till skärgården imorn och befinner mig där i tre nätter utan internet och någon som helst kontakt med omvärlden, bästa ever. 

För lite mindre än en vecka sedan kom jag hem från att ha spenderat några dagar i huvudstaden med några kära. Jag ville verkligen inte åka hem, det vill jag aldrig när jag varit där. Att en stad som inte är ens hemstad känns så mycket mer hemma än en någonsin skulle kunna ana känns sjukt, men samtidigt så jävla bra. Dagarna kändes så himla kravlösa och lugna, som precis det jag behövde. Det enda jag gjorde var att gå amrkrok med min bästa samtidigt som vi var i vårt absolut lyckligaste stadie. Det känns fint, att jag och amanda vet att en dag kommer vi på riktigt komma hem när vi kommer till Stockholm, att detta bara är en provsmak och en början på någonting mycket större än vi anar. Fick också träffa mycket efterlängtade personer vilket gör mig så himla hel, men samtidigt så trasig när flyget lyfter och jag är påväg till luleå igen. Som emilia sa "det känns så jävla bra att ni är här, jag känner mig som hel igen" och ingenting kunde någonsin sätta ord på mina känslor bättre än det. Att en kan bygga så mycket betydelsefulla minnen och relationer bara under några dagar är också någonting jag alltid kommer värdera högst i världen. Nu hoppas jag mest på att min ekonomi håller och att jag kan åka och kramas med Emilia i Solna ännu mer om tre veckor, behövligt om något. Puss på er.