För lite mindre än en vecka sedan kom jag hem från att ha spenderat några dagar i huvudstaden med några kära. Jag ville verkligen inte åka hem, det vill jag aldrig när jag varit där. Att en stad som inte är ens hemstad känns så mycket mer hemma än en någonsin skulle kunna ana känns sjukt, men samtidigt så jävla bra. Dagarna kändes så himla kravlösa och lugna, som precis det jag behövde. Det enda jag gjorde var att gå amrkrok med min bästa samtidigt som vi var i vårt absolut lyckligaste stadie. Det känns fint, att jag och amanda vet att en dag kommer vi på riktigt komma hem när vi kommer till Stockholm, att detta bara är en provsmak och en början på någonting mycket större än vi anar. Fick också träffa mycket efterlängtade personer vilket gör mig så himla hel, men samtidigt så trasig när flyget lyfter och jag är påväg till luleå igen. Som emilia sa "det känns så jävla bra att ni är här, jag känner mig som hel igen" och ingenting kunde någonsin sätta ord på mina känslor bättre än det. Att en kan bygga så mycket betydelsefulla minnen och relationer bara under några dagar är också någonting jag alltid kommer värdera högst i världen. Nu hoppas jag mest på att min ekonomi håller och att jag kan åka och kramas med Emilia i Solna ännu mer om tre veckor, behövligt om något. Puss på er.