Det känns som att allt just nu är en evig väntan. Allt går på rutin och endel grejer är bra rutinmässigt och endel dåliga. Bra grejer är när jag och Amanda i princip varje dag lagar pasta och tomatsås och tittar på sminkvideos på lunchhålet, eller när vi köper femkronorskaffe i byggnaden bredvid och njuter av solen tillsammans. Har också snart gjort klart alla mina rester jag skulle gjort för att klara jobbiga kurser vilket är så otroligt skönt. Tänk, att allt som verkade så hopplöst en gång inte alltid behöver vara så. Det som får mig att klara dessa sista dagar är att på torsdag sitter jag och Amanda på morgonflyget till Stockholm tillsammans. Att få gå armkrok med henne i vår framtida hemstad, att dricka latte i någon fin park en eftermiddag samt att krama om så efterlängtade personer känns så jävla fint och som precis det jag behöver just nu för att jag ska fungera. När vi är tillbaka ifrån där vi känner oss som mest hemma är det sista veckan i skolan och sen är det sommarlov! Samtidigt som jag älskar att planera min sommar så vill jag ändå hålla saker öppet och liksom ta sommaren som den kommer, men nog har jag skaffat mig lite planer iallafall. Jag ska till exempel jobba tillsammans med min bästa vän, pröva på sambolivet i några dagar tillsammans med henne, åka på stor fest utanför Västerås samt äventyra ner till Övik med min blomma. Allt löser nog sig tillslut, det känns så denna sekund iallafall.