Huvudet var sprängfullt med skolarbeten som skulle göras, inlämningar som redan var försenade och annat som man helst inte vill ska befinna sig i sitt egna huvud. Men nu har jag fått höstlov och allt är äntligen så himla mycket bättre och allt känns så solklart. I en vecka framöver slipper jag ligga halvsovandes i skolan och längta till dom där minutrarna på lunchrasten som verkligen spelar någon roll. Imorgon och på lördag ska jag iallafall sjunga och dansa och trumma för fullt på kulturenshus med gosigaste människorna och i veckan ska jag bara njuta av lovet och spendera tid med den jag vill. Och jag hoppas på bästa lovet någonsinn. För hoppas kan man väl alltid?